Zoran Lukic slutar i Djurgården. Officiellt avgår han självmant, andra källor menar att han tvingats bort. Oavsett vad var det rätt beslut både för Djurgården och Lukic. Det felaktiga beslutet togs när han anställdes och där har sportchefen Göran Aral, han som också satte spelidén 4-3-3, ett väldigt stort ansvar.

Som en gammal kollega till Zoran sa redan vid utnämningen “Zoran ska jobba med bra spelare, det går inte annars. Han kommer få det jobbigt med dagens Djurgården”.

Kollegan fick rätt. Och visst borde även Djurgårdens ledning kunnat anat detta. De kunde bara läst på sin egen historia.

Säsongen 2004. Året då Zoran själv fick ansvaret över ett DIF som bland annat tappat Kim Källström och Johan Elmander. Framgångarna uteblev. Spelare med kvalité långt ifrån de flyktade stjärnornas kaliber klarade inte av Zorans fortsatt hårda krav, blev nedtryckta och självförtroendet försvann.

Samma sak i år. Zoran vågar ställa krav och har nått framgångar med det. Troligen skulle han nå ännu mer framgångar med sin ärliga, tuffa stil utanför Sveriges gränser. På bättre spelare där ett sådant sätt också är mer vanligt förekommande. Men dagens sargade DIF-spelare behöver inte mer krav. De behöver uppmuntran.

Att läsa i tidningen att ens tränare anser att spelarna är för dåliga och att flertalet måste bort är ingen bra grund för att bygga sammanhållning eller självförtroende i ett lag.  

Samtidigt kan jag till viss del förstå hur Djurgården från början tänkte. För efter min spontana skepsis när Zoran fick jobbet så gillade jag verkligen att ha honom tillbaka. Inte bara för hans i mediesammanhang tacksamma personlighet.  De som haft honom som tränare håller honom också som en lysande instruktör. Men någon trygg samlande kraft för en vilsen klubb med en svag spelartrupp är han inte.

Frågan är om André Jeglertz är det. Jag kan inte säga att jag fått något intryck av honom alls hittills. Helt klart är att det är först nu som han får chansen. En märklig sits har han hamnat i, men ändå inte helt otacksam.

Djurgården har förvisso ett dåligt spelarmaterial, men riktigt så usla som man varit i vår är man inte. Nu kommer Jeglertz få mer utrymme för sina egna idéer och vore jag Jeglertz skulle jag släppa 4-3-3 och förespråka enkelhet. Det är det enda rätta i det här läget. Enkla, tydliga direktiv. Och inte minst, uppmuntran och glädje.

Det har knappast varit roligt att vara fotbollsspelare i Djurgården i vår. Kommer glädjen tillbaka är snart också självförtroendet bättre. Det och ett par nödvändiga spelarförvärv kan ge Djurgården ett nytt allsvenskt kontrakt.  

joakim.kahnlund@fotbolldirekt.se