- Man var medveten om hur snacket gick, att man var här enbart på grund av pappa. Det blir så himla ledsamt i längden. Man vill skratta åt det men man blir påverkad. Man är ju människa,  säger han till Nerikes Allehanda.

Robert och brodern Kevin hade allt annat än en lätt tillvaro i Örebro och för Kevin har situationen blivit betydligt bättre sedan han lämnade klubben, trots att han gick till ett lag med betydligt större krav.
- Se på brorsan Kevin. Här fick han mycket skit för att han var tränarson, nu dominerar han AIK:s mittfält för att han fått förtroende att spela. Det var ingen lätt situation, den pressen vi hade då var enorm. Kevin känner ingen press där, det var större press att vara här.

Robert Walker berättar om direkt personförföljelse som han och Kevin har fått utstå i Örebro.  
- När det gick som sämst för laget i fjol skulle jag och brorsan ut och handla. Då åkte vi förbi några ungdomar i en bil som började skrika "Avgå Walker" och massa otrevliga saker. Sådär kunde det vara.

Den här säsongen har han hamnat i kylskåpet hos Örebro och det går inte ta miste på att han misströstar över sin tillvaro.
- Jag har spelat 30 minuter i sträck på min riktiga position som längst i år. Man kan ta att man inte får spela, att tränaren väljer andra, det är ingen fara. Man jobbar på och väntar på sin chans men får den inte. Det är då man börjar tänka efter

Speciellt mycket uppmuntran har han inte fått från tränarstaben med Sixten Boström och Alexander Axén i spetsen.
- Jag har inte känt något förtroende. Det hade räckt om en person hade klappat mig på axeln och sagt "vi tror på dig" men det har inte kommit en enda gång. Det känns som om man har kämpat i motvind.  

Han känner också en viss bitterhet över situationen att han redan hade kunnat varit borta från Örebro men klubben ville inte släppa honom.
- Det var fyra klubbar som ville låna mig. Jag fick inte veta något, utan fick reda på det bakvägen från andra personer. Jag förstår klubbens beslut också med tanke på att truppen var tunn men det förstörde ändå ett halvår för mig, där jag kunde ha fått startelvafotboll på heltid.

Ett år är kvar på kontraktet men Robert Walker hoppas att det kan lösa sig om det dyker upp något bra anbud.
- Vi har tagit en diskussion och klubben vet vad jag vill. Egentligen skulle jag inte vilja något annat än att köra vidare i ÖSK, säger han och klappar ena handflatan mot bröstet. Men just nu känns det som att jag måste vidare för att ta nästa steg och få speltid. Börja om på nytt någonstans där jag inte har en massa bagage.

En sak vet han i alla fall. Någon flytt till pappa Patrick i norska Sandefjord blir det inte.
- Nej, nej! Hur bra jag än tycker att han är som tränare så är det inte värt det. Jag vill inte gå igenom det en gång till.